Natten då jag fick ett nytt liv

Natten då jag fick ett nytt liv

Ambulans Entren vid USKNatten i Linköping

Natten jag började mitt nya liv

Jag hade haft känningar i bröstet ett tag efter att jag tagit 2:a vaccineringssprutan(midsommar -21) Det har varit stora problem med min diabetes också, fick inte ner bl.s över f.m till kväll då ins.känningarna kom.
Under hela Juli in i Augusti hade jag stora problem. Jag bokade en tid på RVC, där jag fick göra EKG och blodprover. Läkaren remitterade mig också för Arbetstest/cykeltest, vilket såg bra ut enl läkaren. Det gick på ett par dagar utan att jag hörde från RVC, trots detta kunde jag få någon känning i bröstet.
När jag är på väg för att hälsa på en fotbollsspelare som hamnat på akuten, ringer min läkare från RVC.
-Vi har sett något konstigt på ditt EKG, kan du bege dig till Akuten på Regionens Länssjukhus Ryhov.

– Visst inga problem, jag är redan där, skrattade jag,

– Detta måst vara ett öde, att du redan utan vetskap om mitt samtal är på akuten på Ryhov.
-Jo, så var det och fotbollsspelare fick jag aldrig se. Jag blev inlagd på direkten på en remiss från RVC.

PeaX uppkopplad

Jag har nog aldrig känt sådant lugn av att bli inlagd på akutmottagningen, Ett lugn som präglades av att något kommer att bli bra.
Tyvärr så fanns det inte någon Operationstid i Linköping på direkten utan, kanske, kanske om 1 – 2 veckor. Det blev väntan på Ryhovs ME avdelning och så Äntligen kom beskedet, Vi åker nu.

Det var kväll, det var mörkt när jag åkte upp till Linköping och kom in i akutmottagningen med buller och brak.


Detta blev då starten på ”Natten jag började mitt nya liv”, för jag var inte ute utanför sjukhusets väggar på hela tiden, vare sig på Ryhov eller USK

Vilken start detta skulle bli för min del. In och sövas några timmar för att sedan hamna på uppvaket. Klart trodde man när man låg i en pytteliten säng, prsonal som var mindre än dvärjar hoppade runt framför en, iof glada. Det fanns människor runtomkring mig hela tiden utan att veta varför de var där. Efter några timmar flyttades jag till en näliggande avdelning, där jag blev lämnad ensam. Jag såg ingenting, ingen peronal och jag blev så rädd att jag grät i nästan en tim. Personalen tände ljuset och det visade sig då att alla i personalen var Halloween Zooombies i sina masker. Jag var så skämd så jag kunde inte säga eller göra något utan låg helt utslagen denna natt, där klockan gick både framåt och bakåt eller så var den helt annan tid.

En liten bild jag fick tag i med min mobil, där föremål kunde röra på sig. Där sagofigurer kunde framträda med yxa eller lie.

Nu skulle jag komma upp på salen och det skulle kännas lugnt och tryggt. Samma sak, blev lämnad ensam på rummet. Nu klarade jag detta bättre men fick en chock när personalen kom in. Deras masker var av det elaka slaget och jag fick en beakdown igen. Fick be dom att inte ha sina masker på sig hos mig.
Alla i peronalen pratade om att detta var riktigt normalt efter en operation, tredje dagen på Sal 6 så kunde jag mer eller mindre lägga detta bakom mig

och

JAGHADE VUNNIT SLAGET OM MITT NYA LIV

Sann historia från min operation av kranskärl